Innebandyskolans verksamhetsberättelse.

Nytt för säsongen var att jag inte längre var ensam tränare. Emil tillkom till säsongen började vilket givetvis var en stor hjälp. Framför allt för att vi mycket enklare kan dela upp barnen i mindre grupper och träna på olika saker på olika platser i hallen. Vi har också vid strax över hälften av träningstillfällena haft hjälp av Dennis Norlin, han har hjälpt till de gångerna hans son Felix varit och tränat. De gånger Dennis varit med har vi ofta delat i barnen i tre grupper och använt oss av stationssystem. De gånger jag och Emil varit själv har vi ibland använt oss av två grupper och ibland av tre grupper, lite beroende på barnantalet. Har vi kört med tre grupper så har en av oss fått ha två grupper.

Nytt för året var också att vi bedrivit våra träningar på Varagårdsskolan. I början var det klart sämre eftersom vi inte hade någon sarg att använda oss av. Att lägga ut bänkar blir inte riktigt samma sak, dels för att de är klart lägre än sargen och dels för att vi var tvungna att bygga planen av bänkar i ett hörn av salen och då var ribbstolar, bommar och annat i vägen.  När sargen kom på plats någonstans i mitten av hösten blev det ett klart uppsving. Likaså var det lite stökigt med att släpa klubbor, bollar, västar, koner osv. fram och tillbaka varje träning. Särskilt eftersom vi delar saker med Olas lag. Varje vecka fick Ola åka hem till mig med sakerna efter hans träning så att jag kunde ta med dem veckan efter igen. Även här blev det ett uppsving när vi fick ett skåp att förvara sakerna i så att vi slapp släpa hem dem.  

Spelarmässigt så startade vi upp säsongen med ungefär samma spelare som vi slutade säsongen innan med. Ganska snart flyttade vi upp två killar till Olas lag eftersom vi kände att de var redo att ta det steget. Det har kontinuerligt under året tillkommit (och även trillat bort någon) spelare och vi var till slut 20 stycken i ”truppen”. Till det har det varit ett antal killar och tjejer som gjort några träningar. Några av dem har varit för små, någon var inte ens 3 år fyllda, och några hartestat en träning eller två med oss för att sen ha gått direkt till Olas lag. Annars är de flesta i laget födda 2014. Extra kul är också att vi har ett par tjejer med i laget.

På träningarna har vi lagt mycket fokus på klubba och boll. Vi har kört mycket stationsövningar där vi kört teknikträning i olika former. Vi har försökt använda oss av ganska få övningar och istället utvecklat dem eftersom vi vill ha en hög igenkänningsfaktor för barnen. Det märks tydligt att en övning flyter på betydligt bättre när vi gjort den några gånger. Vi håller gärna också barnen i små grupper så att det inte blir någon väntetid. Det ska hela tiden rulla på och barnen ska vara aktiva i princip hela träningen. Vi tycker det är viktigt när man bara tränar en timme i veckan. Vi har spelat ungefär de sista tjugo minuterna på varje träning. Oftast har det varit spel 3 mot 3 i tre eller fyra lag där de som inte spelar gör någon form av teknikövning. Ibland har vi haft målvakter när vi spelat, det är mest för att de allra flesta av barnen älskar att stå i mål. Det är ju riktigt fräckt att dra på sig masken! Spelar vi med mer än tre spelare per lag så blir det direkt spelare som blir oaktiva och det vill vi undvika. I princip alla träningar har vi avslutat med att leka räven och kycklingarna. Det går liksom inte att göra om. Missar vi att leka den leken blir det gnäll på barnen :)

Vid julavslutningen körde vi match mot föräldrarna. Då bytte vi om till matchkläder för att få lite extra ”matchkänsla”. Vi hade tänk göra likadant innan sommaruppehållet men då kom coronan och förstörde det eftersom vi skulle blivit en bra bit över femtio personer i hallen. Vi har vissa planer på att undersöka möjligheten att möta något annat lag i en match. Flera av barnen längtar efter att få spela på ”riktigt”. Det är Emils ansvar att kolla upp!

Mvh Rickard och Emil